Hannas trädgård

1812 byggdes Gamlegård, eller Östarp 1 som är gårdens beteckning. Byn Östarp hade brunnit ett par år tidigare, och nu byggde nya ägare på platsen. En fyrlängad gård skapar rum för gårdens folk och fä att leva i, brunnen ger vatten mitt på gården, och det stängda arkitekturen håller vinden och otyg ute.

Tre generationer av samma familj levde sina liv på gården. När den sista ägarinnan Hanna gått bort 1922, säljer maken Jöns gården till Georg Karlin och Kulturen i Lund.

Östarp 1 blev Gamlegård, och flyttades inte alls in till Lund som det ursprungligen var tänkt: Gården blev istället grunden till ett levande friluftsmuseum på den plats där den alltid legat. Man ville visa hur livet såg ut innan den industriella utvecklingen av lantbruket satte fart - vilket innebar att den då moderna gården ställdes iordning till ett tänkt "då".  Här skulle brukas enligt gamla metoder och djur av gamla lantraser som höll på att förädlas bort skulle leva vidare här.

Idag är Gamlegård öppen för besökare under sommarsäsongen. Vänekor betar på ängen, blommehönsen strövar fritt, klövsjöryafår har fått lamm och linderödsvinen äter sig stora.

Från entrén, eller inne på stenoren, den stensatta gårdsplanen, anar man inte skatten som döljer sig på baksidan av huset.

Men går man igenom sterset, köket, och ut på baksidan, öppnar sig Hannas trädgård. Färger och former omsluter besökaren, och det vilar ett underbart lugn över platsen.

Till vänster bildar buxbomshäcken en solrundel. Innanför växer gul daglilja och hosta från Hannas tid. På bilder från 1922 kan man se att solrundeln då var en gräsrabatt, en gräskantad plantering med hostan i mitten. Tiden har skapat olika tolkningar av allmogeträdgården. Kulturens trädgårdsmästare försöker idag så långt möjligt återskapa Hannas trädgård, mer än en bild av hur en typisk skånsk allmogeträdgård kan ha sett ut. Trädgårdsarbete i Hannas anda.

 

Att slå sig ner på en bänk och bara vara... insekternas surrande ackompanjerar i den annars så stilla trädgården.

Hanna föddes på gården 1850, och levde hela sitt liv här. Hon var den yngsta dottern i huset, med tre äldre syskon. Ändå ville det sig så att det var Hanna som fick ta över gården när föräldrarna gått bort. Hon gifte sig med drängen Jöns, men de fick aldrig några barn. 

Kanske var trädgården Hannas "barn". Hon älskade sin trädgård, i vävkammaren hänger diplom från Hushållningssällskapet för den vackra trädgården. Hon levde i en tid då trädgårdsintresset var mycket stort, och många nya växter kom till landet. Hanna var mycket intresserad och planterade många rariteter i sin egen trädgård. Hennes trädgård är skapad til lyst, den är till prydnad och inte till nytta - om man med nytta menar köksväxtodling. Den låg på andra sidan vägen. Men nytta är inte bara lekamlig spis...

Vägen från Gästgiveriet till Gamlegård är magiskt vacker. De höga bokstammarna är nästan en passage mellan tid och rum, de ger känslan av att man befinner sig mitt i en nationalromantisk målning.

Sommarens inhopp som värd i Gamlegård är till ända, men där är öppet än, och trädgården är alltid öppen. Mycket väl värd ett besök.