Domkyrkoplatsen i Lund

Lund är en liten stad, med en liten stadskärna. Ändå har vi fått ett helt nytt torg. Mitt i staden, i det innersta av stadens inre! Domkyrkoplatsen. En stor stensatt yta som tar emot den enorma Domkyrkans hela byggnadskropp. Det är mäktigt att komma gående från Kungsgatan och mötas av all denna sten.

Lennart Perlenhem har fångat platsen med sin kamera. Trädet är en magnolia, och den står i princip där de omtalade syrénerna stod tidigare. De som började blomma tidigare än alla andra syréner. De har fått ett nytt hem i Lundagård idag, och om de fortfarande blommar tidigare än andra syréner vet jag inte. Men denna magnolia, blommade den inte lite lite tidigare än alla andra magnolior? Kanske är det bara jag som vill att det ska vara så. Att det är platsen som är magisk.

För det är någonting speciellt med denna plats, som öppnar sig när man kommer gående uppför Kyrkogatan.

I tidningen har tankar om ödslighet och växtlighet vädrats. Men jag tycker väldigt mycket om stadens nya mellanrum. Som bjuder in oss att vara där. Att sitta och känna all den tid som denna nya plats ändå bär. I stenarna. I Domkyrkan. Hur såg det ut här när de första stenarna från Höörtrakten lades till grund för kyrkan? Eller rusa förbi på väg någonstans, men ändå känna platsen på vägen. Vad tycker ni?

Annars kan man alltid sätta sig i södersolen med ryggen vilande mot stenväggen och titta på byggnaden som fick årets Kasper Salin-pris: Domkyrkoforum av Carmen Izquierdo.  

Förra året tilldelades Carmen Izquierdo Lunds Stadsbyggnadspris tillsammans med landskapsarkitekten Charlotte Lund för nybyggnaden av Domkyrkoforum och utformandet av Domkyrkoplatsen.

Vi gratulerar till båda utmärkelserna!

Och för er som njuter vackra bilder, rekommenderar vi Lennart Perlenhems hemsida med nya bilder upplagda.