
Idag den 22 mars 2010

Samma plats våren 2008. Senare blommade blåregnet i samma träd.
Tog en sväng förbi kolonin idag. Ja, egentligen är det inte min koloni längre, för vi är uppsagda sedan förra året. Och egentligen är det ingen koloni utan en odlingslott. En bland många odlingslotter mellan Stadsparken och tågen. Som vi varit många som odlat och älskat. Här har vi skrattat, levt och gråtit. Arbetat och vilat, slitit och njutit. Planterat träd som vuxit sig stora under många år och rädisor som kunnat skördas på bara några veckor. Här slog dofter emot oss som ingen annanstans i stan, som en välkomsthälsning. En tillflyktsort mitt i stan.
Vi var alla olika, det var en del av den stora tillgången. Gammal mötte ung, duktiga odlare gav ödmjukt odlingsråd till unga gröna entusiaster. I vårt odlingsområde var det inte så strikt, vi var mest glada för att få vara på denna plats som var fantastisk för oss. Att träffas och dela det vi tycker så mycket om: att odla jorden, var och en på sitt sätt.
I kolonin träffades vi med barnen. Eller smet ner själva en sen ljus försommarkväll och grävde och sådde tills vi inte kunde se handen framför oss längre. Det var därför vi planterade vitblommande rosor vid grinden, som glimmade i mörkret så att vi skulle hitta ut. Vi fikade, grillade, grävde, sådde, krattade jorden och vattnade. Vi gödslade med kogödsel vi hämtade med släp hos en bonde ena året, och från gödselstacken i ridskolan det andra och med frustration över tillvaron det tredje. Ibland växte det så det knakade, andra fröer enades vi bestämt om att fåglarna ätit upp, när vi inte såg skymten av något som kunde identifieras med det namn den prydliga lilla namnskylten visade skulle titta upp. Men då sådde vi igen. Och delade perenner med grannarna, och bytte fröer som vi en gång bytte bokmärken, med samma glädje och förväntan.
Det är gott att få ha skapat alla dessa minnen, att få ha träffat dessa människor, njutit dofterna och tagit många bilder, nu när NCC tar över och bygger parkeringshus på den jord vi lånade och förvaltade.