Vårkänning

Har precis varit på Kulturen i Lund och lyssnat till underbart inspirerande Gustav och Marie Mandelmann! Med sång, musik och tal flyttade de oss som satt i auditoriet till Österlen och deras gård i Rörum. De guidade oss bland fåren och hönsen, en och annan gris och de ekologiska odlingarna med ståtliga kronärtsskockor och krispiga sallader. Marie stannade upp ibland och delgav recept som fick det att vattnas i munnen bara av att lyssna till. Vi följde med in i innerträdgården och stampade mjukt runt i ullen och njöt annuellernas färger och kombinationer. Varje år plöjer de upp innerträdgården för att skapa nya mönster och planteringar. Nyfikenheten är stor att uppleva hur årets tavla kommer att se ut! Helst vill man ju vara där hela tiden och följa utvecklingen över säsongen... men också under dygnets timmar för att se hur olika färgerna upplevs med solens gång. Som en gång Monet gjorde i sina målningar av bland annat höstackar. Men bara att komma dit alls tror jag är lycka! Även utan staffli, men med digitalkamera ;-)

De visade en bild av en röd liten tofs, som de hävdade var hasselns honblomma. Röd och spretig. När de avrundat och vi åter trampade lundamark, så klampade jag genast ut till närmsta hassel för att undersöka saken. Det krävdes en stunds letande, men så: jovisst! Små små sitter de där, ännu knappt utslagna. Kika in på Mandelmanns blogg så får ni se hur de ser ut http://www.mandelmanns.blogspot.com/


Under hasseln och som en matta i trädgården utanför fönstret breder snöklockan Leucojum vernum ut sig. Eller klosterliljan som den också kallas. För ett par år sedan talade Kenneth Lorentzon denna Vårkänningsdag på Kulturen om Leucojum vernum - vad gömmer inte denna skönhet i sin kalk...