Möte i myllan

Nere i staden hade morgondimman lättat när kosan styrdes till mötet i de högre liggande norra delarna. Vid ett rödljus ser jag oktobermorgonens härliga färger spela i solljuset - och dimman som ligger där som en vägg rakt fram!

Solen fortsätter att värma vägen framför mig, men dimmväggen ligger kvar.

På andra sidan vägen ligger den. Som i ett töcken anar vi höstens fyrverkeri i planteringen på andra sidan; rött, gult, skiftningar i grönt och blått i granen. Det är nu man funderar på att göra som bussen ovan: svänga. Men färden går rakt fram, rakt in i dimman. Och den blir bara tätare och tätare, tills man får krypköra fram till målet på toppen av den norraste av vägar. Den söttunga doften av något jag först trodde var en bortglömd matlåda i bilen, men snart identifieras som bethanteringen i sockerbruket en bit bort, ligger lika tung som dimman.

Men väl framme väntar kaffe och doften av nybakat, och när vårt möte med och i myllan startar, har dimman lättat och berett den vackraste av oktoberdagar!

Se hur vackert favoritgräset blåsvingel står! Festuca glauca ´Elijah Wood´tycker vi är den bästa sorten.